Upp & ner, in & ut

Idag gick Ben hem själv från skolan för första gången. Innan har jag alltid varit tvungen att hämta honom, eller åtminstone möta honom vid trafikljusen. No more! Eftersom Charlie har så korta ben och inte kan gå speciellt snabbt, så brukar vi knappt hinna innanför dörren innan det är dags att hämta Ben - så jag tycker att det är jätteskönt att Ben äntligen kan gå hem själv. Jag kan ha lunchen klar när han kommer hem, läxorna blir gjorda tidigare och vi får mer tid över till att göra vad vi känner för. Annars brukar det vara lite stressigt, speciellt de dagar då grabbarnas pappa Howard hämtar dem lite tidigare och vi knappt hinner göra klart läxorna innan han är här.

För övrigt så satt Charlie och tuggade på en ärta i 15 minuter idag. 15 minuter! Helt sjukt. Detta gör han lite då och då, men bara med mig och aldrig när Stephanie är hemma. Han påstod att han inte kunde svälja ärtan, och fortsatte tugga tills det bara var mos kvar. När han till slut svalt den, och det var dags för nästa tugga så spydde han. Den här gången hann han lyckligtvis till toaletten, så jag behövde varken se eller torka upp spyan för en gångs skull. Sen kom han tillbaka och skulle göra ett nytt försök, men icke - det blev toaletten igen. Jag förstår inte varför han är så känslig och vad det egentligen är som gör att han spyr hela tiden!


Spymaskinen är i farten igen

Återigen har jag lyckats låta bli att spy av att se Charlie spy ner hela sig själv och ungefär halva köksbordet! Fast jag var bra nära på att hulka upp min egen lunch kan jag säga... Det är helt sjukt hur mycket som kan komma ur en så liten människa. Först satt han och åt i nästan en timme, så jag frågade honom varför han åt så långsamt (han har gjort det hela veckan och det börjar bli riktigt irriterande). Frågade även ifall han mådde dåligt, men icke. Han sa att allt var bra, och att han åt så fort han kan. Jo tjena, tänkte jag men satte mig lydigt och väntade. Och så kom spyan. Jippie. Ungen är ju en liten spymaskin.

Konstig familj

Hittade den här bilden, från när vi lekte med webkameran för ett tag sen. Ben stavade lite konstigt, men tyckte det var jättekul att skriva med musen.
 


Födelsedagspresenter

Efter att ha lämnat kidsen i skolan så åkte jag med Nina (pojkarnas kompisars mamma) till leksaksaffären Smyth's för att köpa födelsedagspresenter. Charlie fyller år på söndag och Ben fyller år 21 december, så jag passade på att köpa presenter till båda två när jag ändå var där. Har lagt undan lite pengar till julklappar och presenter ett tag nu, dock blev det inte så dyrt. Visst, lego är ganska dyrt men jag köpte bara en liten låda lego till Ben och pusslet och målarboken till Charlie var billigt.


Hoppas pojkarna blir glada för sina presenter!


Framsteg på kräkfronten!

För en stund sen skulle Charlie äta en macka. Han fjantade sig och tog pyttesmå tuggor så att det tog lättelång tid. Jag sa då åt honom att ta ordentliga tuggor, vi har ju inte hela dagen på oss. Då sa han "but what if I get sick?!" och såg ledsen ut. "Don't be silly" sa jag (varför skulle han spy av att ta en helt vanlig tugga liksom?), "eat your sandwich now". Han tog en normalstor tugga och vips, så spydde han upp en härlig sörja över hela tallriken. Jag såg det, hjälpte honom till toan för att tvätta av sig och torkade sen upp allt utan att spy själv. Framsteg! Annars brukar jag vara nära på att spy av hans fisar, och att se någon annan spy är verkligen något som brukar få mig att spy själv. Men not today, thank God. Jag känner mig nästan duktig.

Bildbomb


Ganska likt, va?


Vid skolan var det fullt av häxor, prinsessor, pirater och diverse superhjältar.


Till och med lärarna var utklädda.


Min söta lilla Darth Vader med halsduk!


Måndag = bra dag?

Båda pojkarna har varit så gulliga och roliga idag (Ben var dock ett riktigt litet monster ett tag under läxläsningen, men det gick över som tur var)! När Ben gjorde sina läxor, varav en var att läsa högt ur en bok, så pausade han för att visa bilderna för Charlie som var helt inne i historien - syskonkärlek!
När han läst klart bad han om ursäkt till mig för att han hade läst något fel, och mitt svar var "it's okey Ben, everybody does that". På det svarade han "of course it's okey, man" med en riktig jamaicansk dialekt - värsta reggaekillen.
Helt plötsigt sa Charlie "Sanna, Sanna! I just wanna do something to you!" och så pussade han mig på armen. Efter det fick jag fler pussar lite överallt, när jag minst anade det.

Fler såna här dagar, tack!


Vi ritade ända tills Stephanie kom hem, den här gången ritade jag det här till Ben.


Legofever

Lego, lego, lego. Det är allt pojkarna tänker på. Visst gillar jag också att bygga lego, men varje dag börjar bli lite drygt. Här är i alla fall min senaste kreation. Go Ireland!   


Läxläsning from hell

Idag när Ben gjorde sina läxor så skrev han några rader fel, så jag suddade ut dem. Då blev det ett himla liv. Han skrek och skrek. Till slut var jag tvungen att låta honom sitta på trappan ett tag (Stephanie brukar göra så när pojkarna inte beter sig) så att han kunde lugna ner sig. Jag har aldrig sett Ben så upprörd förut. Men efter ett tag kunde vi göra klart det som behövde göras och jag fick en förlåt-kram.
Det är ungefär det enda som har hänt idag. Eftersom det spöregnat precis hela dagen, och Ben dessutom inte blev klar med läxorna förrän strax innan Stephanie kom hem så har vi knappt gjort nånting. Men det har bara varit skönt, för jag är extremt trött. Det ska bli skönt att sova snart... 


Bens geografibok.


Flippiga kids

Åh vad frustrerad jag var imorse när barnen skulle äta frukost. De kunde inte sluta skratta! Jag har aldrig förut behövt vara så sträng med dem. Det slutade med att Stephanie kom ner och blev riktigt arg, men Ben slutade ändå inte och fick ställa sig i farstun. Men till och med då kunde Ben och Charlie inte låta varandra vara. De tittade på varandra och asgarvade istället för att äta sin frukost. Visst, jag föredrar att de skrattar istället för att bråka med varandra. Men när det tar en halvtimme att äta en macka är det inte lika roligt längre, särskilt inte på morgonen när man har en tid att passa. Gah...

Stor & liten på samma gång

Jag hade precis börjat skriva ett inlägg om hur lilla Charlie börjar bli stor - om hur han snart är fem år, inte åker i vagnen när vi ska nånstans längre och faktiskt orkar gå hela vägen till och från skolan med ryggsäcken på utan att klaga. Men just när jag höll på att skriva om hur skönt det är att han börjar bli stor så ropar han från toaletten att han är färdig och behöver hjälp med att torka rumpan. Och som om det inte vore nog med det så hade han minsann gjort lite i byxan också...


Han är i alla fall otroligt söt i sin skoluniform.


Charlies nagelstudio


Charlie bättrar på glansen på sina naglar. Han har varit helt tokig i den där nagelgrejen ända sen jag köpte den för några månader sen. På bussen hem efter att jag köpt den satt han och visade upp sina glansiga naglar för alla tanter på bussen. Han var så stolt. Idag har han på sig sin fina Clone Wars t-shirt som jag köpte åt honom på en marknad i Varberg.


Back on the job

Idag är det exakt ett år sen jag kom till Irland för första gången. Jag kan knappt förstå det. Men det känns så himla bra! Visst har det varit jobbigt ibland, att vara ifrån familj och vänner så lång tid är svårt - men man lär sig mycket av det! Jag är glad att jag får uppleva hur det är att dagligen ha ansvar för två barn.

Idag var det även Charlies första skoldag. Här på Irland börjar de ju skolan det året de fyller fem, vilket Charlie gör i november. Han var så söt när han stod utanför skolan, lite nervös i sin nya skoluniform. Men när han kom hem var det med ett stort leende han berättade om allt kul de gjort i skolan. Ben var inte lika glad över att skolan börjat igen, men så är det ju när man gått i skolan några år.

Jag behövde bara följa med imorse för att se var jag ska lämna och hämta Charlie i fortsättningen, och sen hämtade jag Ben medan Stephanie åkte in till jobbet ett litet tag. Så jag har i princip varit ledig hela dagen. Och igår hade jag bara hand om pojkarna några timmar på morgonen. Men imorgon blir det som vanligt igen...


Ivriga kids.


Charlie älskar sin au pair?

Pojkarnas moster Lynn och deras kusiner Lucas och Mario är här, de kom sent inatt. Så jag har lite hjälp idag, men å andra sidan är det fyra vilda pojkar i huset nu istället för två. Hur som helst, för en stund sen hörde jag från ett annat rum "but I want Sanna to do it" så jag gick dit. Det var Charlie som hade missat toaletten när han kissade och istället kissat ner sina byxor och kalsonger. Det känns ju kul att ingen annan än jag får byta hans nerkissade kläder.

It's all about love for a child

Det märks att Charlie inte har träffat mig sen i fredags. För ett tag sen sa han plötsligt "you're going home in ten days" till mig och såg väldigt glad ut för det. Jag förklarade för honom att jag inte ska åka hem förrän om cirka två månader, och att det efter det kommer att komma en ny tjej hit som ska ta hand om honom och Ben. Hans svar på det var "but I know you're going home in ten days!". Jag vet inte var han har fått den idén från, men den här typen av konversationer blir allt vanligare (särskilt när vi inte har setts på några dagar) och ibland undrar jag nästan om han vill att jag ska åka nu på direkten. Men sen smyger han in en replik som "Sanna, I actually love you" och pussar mig på kinden - och jag kan inte låta bli att tänka på hur tomt det kommer att kännas när jag inte längre har en liten kis att ta hand om.


Charlie gillar mina neonpinnar.


Charlie says

"Sanna, sometimes I poo - and it's green!"


Fina ord från Ben

Ben kom nyss in till mig på mitt rum och pratade lite. Han undrade hur länge jag ska vara kvar här. Hm, tänkte jag, vill han inte ha mig här? Men nej, han ville att jag skulle stanna tillräckligt länge för att kunna vara med på hans nästa födelsedagskalas eftersom jag missade hans förra. Men det kan jag inte eftersom han fyller år i december, och jag åker hem redan i sommar. Han såg lite ledsen ut när jag sa det, men sken upp när jag sa att jag ju alltid kan komma och hälsa på någon gång. Då sa han att han vill att han, Charlie och Stephanie ska hälsa på mig i Sverige också. "And maybe in a few years we can have you back here again, I would like that". Det kändes så himla skönt att höra det här, bekräftelse på att man är omtyckt är alltid kul - och jag behövde verkligen höra något uppmuntrande just nu. Nu tror jag ju inte att jag kommer att komma tillbaka hit som deras au pair igen, eftersom jag planerar att plugga i fyra år och sen förhoppningsvis börja jobba som förskollärare - men visst kan jag tänka mig att hälsa på någon gång (och skulle jag inte lyckas få jobb i Sverige så kan jag ju alltid komma tillbaka hit, haha).


Ben nere vid vattnet för några månader sen.


Hattifnatt

Idag försökte jag få pojkarna att göra något annat än att titta på teve och spela Nintendo DS. Vi började med att bygga lite lego (vilket jag älskar) och det spårade sen ur i form av spring, brottning, utklädning och shower. De gillade speciellt när jag låtsades gå ner för en trappa bakom soffan, den klassikern funkar alltid på barn. 

Min och Charlies konversation när vi byggde med lego:
Jag: You're so cute, Charlie! (Han gjorde nåt sött, minns inte vad)
Charlie: No! Not cuter than you!
Jag: Am I cuter than you?!
Charlie: No.

Han har inte riktigt koll på när man ska säga ja och när man ska säga nej. Varje gång han svarat nej på en fråga och jag frågar Are you sure? så säger han nej, fast han menar ja. Han säger också how istället för when ibland, det blev några missförstånd på grund av det i början.

Såhär snygg var jag i Bens spion-hatt


Brev till tomten

Ben knackade på min dörr, öppnade den försiktigt och sa med ett stort leende: We have written our letters to santa now! Hur gulligt är inte det?! De har till och med satt dit frimärken. Sötnosarna!
 



RSS 2.0