Återigen har jag lyckats låta bli att spy av att se Charlie spy ner hela sig själv och ungefär halva köksbordet! Fast jag var bra nära på att hulka upp min egen lunch kan jag säga... Det är helt sjukt hur mycket som kan komma ur en så liten människa. Först satt han och åt i nästan en timme, så jag frågade honom varför han åt så långsamt (han har gjort det hela veckan och det börjar bli riktigt irriterande). Frågade även ifall han mådde dåligt, men icke. Han sa att allt var bra, och att han åt så fort han kan. Jo tjena, tänkte jag men satte mig lydigt och väntade. Och så kom spyan. Jippie. Ungen är ju en liten spymaskin.