Ben kom nyss in till mig på mitt rum och pratade lite. Han undrade hur länge jag ska vara kvar här. Hm, tänkte jag, vill han inte ha mig här? Men nej, han ville att jag skulle stanna tillräckligt länge för att kunna vara med på hans nästa födelsedagskalas eftersom jag missade hans förra. Men det kan jag inte eftersom han fyller år i december, och jag åker hem redan i sommar. Han såg lite ledsen ut när jag sa det, men sken upp när jag sa att jag ju alltid kan komma och hälsa på någon gång. Då sa han att han vill att han, Charlie och Stephanie ska hälsa på mig i Sverige också. "And maybe in a few years we can have you back here again, I would like that". Det kändes så himla skönt att höra det här, bekräftelse på att man är omtyckt är alltid kul - och jag behövde verkligen höra något uppmuntrande just nu. Nu tror jag ju inte att jag kommer att komma tillbaka hit som deras au pair igen, eftersom jag planerar att plugga i fyra år och sen förhoppningsvis börja jobba som förskollärare - men visst kan jag tänka mig att hälsa på någon gång (och skulle jag inte lyckas få jobb i Sverige så kan jag ju alltid komma tillbaka hit, haha).

Ben nere vid vattnet för några månader sen.