Igår kom Stephanie hem. Hon var inte alls glad över den trasiga stolen, men vad kan jag göra? Förstår att hon måste tänka att jag haft folk över, men jag kan ju inte göra annat än att säga som det var; nämligen att jag helt enkelt satte mig på den och den brakade ihop. Hur som helst, det blev en vild diskussion om stolen och en hel del andra saker som jag inte orkar gå in på här. Men idag bad hon om ursäkt för att ha varit för hård mot mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Jag tycker att hon var för hård, men samtidigt förstår jag hur hon känner. Jag fortsätter i alla fall att göra mitt bästa!

Efter lunchen idag, som barnen för en gångs skull gillade, så satte jag igång med disken. Det fanns inga tabletter till diskmaskinen, så jag diskade det mesta för hand. När jag stod där i köket och pojkarna hade gått in i vardagsrummet för att titta på teve, hörde jag ett skrik. Jag rusade dit och såg Charlie stå som förstenad mitt på vardagsrumsgolvet. När jag frågade vad som hänt började han gråta och sa att han hade ont i näsan. Det visade sig senare att han hade en liten legobit i ena näsborren. Hur den kom dit tog ett bra tag att få ur honom, men till slut erkände han att han själv hade pillat upp den... Jag kunde inte se den lilla legobiten så jag blev jättenervös och trodde att den åkt upp i hjärnan eller något. Så jag ringde Stephanie, som kom med en gång. Som tur var kunde hon se legobiten när hon lyste med en ficklampa. Lyckligtvis finns det även en "GP", som om jag förstått rätt är en lokal läkare, som håller till på gatan här bredvid. Stephanie tog med Charlie dit och det gick galant att få ut legobiten. Pjuh!

Kvällen har spenderats på Malahide Community School. Återigen har jag suttit och lyssnat på "the teenage-hippie from a decade too late" i två timmar. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om henne och om kursen. På ett sätt är det ganska roligt att lyssna på henne, men på ett annat sätt känns det ganska meningslöst. Visserligen är det ju bara "an introduction to psychology", så jag hade inte förväntat mig världens mest seriösa kurs - men kanske är den lite för oseriös, jag kan inte bestämma mig.
Fick i alla fall skjuts hem av en mycket snäll kurskamrat, ända hem den här gången - trots att det var lite av en omväg för henne. Hon sa dessutom att hon gärna kör hem mig fler gånger, att jag bara behöver säga till. Jag är evigt tacksam!

Just det! En liten fågel viskade i mitt öra att snön har anlänt i Sverige. Är det sant? I oktober?! Stephanie och pojkarna är helt fascinerade, det snöar ju i princip aldrig här.