Varför känns söndagar alltid så deppiga? Trots att det var soligt och varmt när jag gick hem från C imorse, och jag var på bra humör, sitter jag ändå här och deppar nu. Jag saknar min familj och mina vänner så otroligt mycket, och trots att det bara är ungefär fem veckor kvar tills jag får träffa dem så känns det som en evighet! Jag trivs jättebra här, det gör jag verkligen, men jag är tom utan de där hemma. Hem är där de du älskar bor. Jag deppar över att jag inte kommer att träffa A på ungefär två år, över hur det kommer att bli med mig och C när jag åker tillbaka till Sverige... Jag funderar på om allt kommer att vara som vanligt när jag kommer tillbaka, vilka som kommer att finnas kvar och vilka som inte kommer att bry sig ett dugg om att jag är tillbaka.

Det är jobbigt när man har en massa deppiga tankar och inget annat att göra än att skriva om det på en blogg.